Shaken, not stirred.

Jag skiter i att det är så, det som jag bryr mig om är hur det blev så.. Vad som sades på vägen dit, vad som diskuterades och, tydligen, vilka lögner som drogs - rakt upp i mitt ansikte. Och jag trodde på dom, grundlurad till det bittra slutet. Jag hade absolut inte tagit det på detta sätt om det hade vart ärligt, rakt och sjysst spelat. Jag är människa vaffan, jag kan ta det. Men inte om det handlar om lögner. Då vill jag inte vara med längre.

Men jag får inte prata om det, får inte säga vem det handlar om. Då kan det bli snack.. eller det blir snack garanterat. Det är en ovanligt hemsk känsla, att någon skäms över en. Men jag har ju tagit det, trott att det fanns en annan anledning. Men icke.

Det är tillfällen som dessa som jag kommer på vad jag en gång intalade mig själv. Fall inte! Det spelar ingen roll hur väl man tror man känner killen, eller hur mycket känslor spelar in, man vinner ändå inte i slutet.

Det var detta som inte fick hända. Och hade jag inte avlöjas känsloskiten för någon så hade det aldrig hänt. Då hade det varit på samma underbara sätt som det var innan sommaren. Inte för att jag egenligen ångrar sommaren men ändå, det hade vart lättare.

I remember you*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0